Mitt liv. Mitt val.
Mitt liv. Mitt val. Min familj.
Mitt hjärta tillhör dem och ingen annan.
min stora kärlek
When I see your face.
There's not a thing that I would change.
Cause you're amazing.
Just the way you are.
Handen på hjärtat.
Jag älskar dig.
Allt mer för varje sekund.
Det är dig jag ska spendera resten av mitt liv med.
Du är perfekt för mig.
Tony Kvant.
Jag älskar dig!
♥♥♥
Det bästa jag någonsin gjort i mitt liv. Det är du.
Mamma älskar dig mer än allt annat på denna jord.
Du är mitt allt.
Mitt liv.
♥♥♥
Så gick det till..
19 maj 2011 fick jag ett meddelande på badoo.
En dejting sajt för dom som inte vet.
Visste inte ens att jag var medlem?
Någon hade klickat i "vill träffa dig".
Tony.
Skrev till honom och frågade vem han var.
Redan samma dag bytte vi nummer.
Och pratade i telefon.
Efter ett par dagar kändes det som om jag känt han i hela mitt liv.
Och 6 dagar senare, 25 maj träffades vi.
För allra första gången.
Benen vek sig när jag såg han gå emot mig.
Jisses vad han är snygg var första tanken.
Shit vad lång han är var andra tanken.
Han kramade mig.
Vi åt och umgicks hela kvällen.
Jack fattade tycke för honom redan från första sekund!
Efter Jack blivit nattad så hade Tony tänt levande ljus i hela lägenheten.
Gjort sallads dipp och hällt upp vars ett glas vin.
Och vi startade en film.
Någon animerad om ugglor.
Kommer inte ihåg vad det hette faktiskt.
Vi somnade nog inte fören jätte sent! ^^
Dagen efter så skulle han på sin praktik och jag hem.
Han smsade mig hela dagen med söta sms.
Om att han saknade mig och tyckte om mig.
Redan?!
Blev varm i kroppen och rätt nervös.
Åkte hem till honom redan samma kväll.
Men den kvällen var mindre lyckad.
Skulle natta Jack, slutar med att jag nattar oss BÅDA, mig och Jack!!!
Vaknade runt 5-6 på morgonen jätte pigg.
Och så klart över mycket dåligt samvete.
Gick ut på balkongen och tog en cigg.
Bestämde mig för att väcka honom.
Så det gjorde jag och vi startade en film.
Delade täcke.
Hans varma kropp mot min.
Fyfaaaaan vad gott han luktade!!!
Det pirrade i hela kroppen och fjärilar i magen!
Vi somnade ett par timmar och sen gick vi in och la oss i sängen.
Somnade ytterligare ett par timmar där.
När vi vaknade så låg vi en lång stund och bara tittade på varandra.
Hjärtat bultade i kroppen och jag kände mig nervös?!
Han kysste mig.
Jag hann inte reagera vilket innebar att jag tyvärr inte kysste tillbaka.
Han kysste mig igen, och jag besvarade den så klart.
Vi umgicks varje dag från det att vi först träffats.
Och 6 dagar efter första träffen, 1/6-11 var vi tillsammans.
Och idag är vi förlovade, bor tillsammans och ska gifta oss, som det ser ut nu i oktober.
Läääängtar!
Aldrig längtat efter något så mycket som jag gör nu!
Förutom när jag väntade Jack i magen, den längtan efter min bebis var större!!
Och förutom när Jack var sjuk, då var längtan efter att han skulle bli frisk större!!
Men detta är ju en annan längtan?!!
Jag älskar min fina blivande man.
Han och Jack är det absolut bästa jag har.
Skulle inte vilja leva en sekund utan någon av dom.
Finaste som finns!
♥
Glömde nämna en sak!
Glöm INTE bort att älska och respektera era föräldrar.
Var uppmärksam på det dina föräldrar gör för dig.
Döremot, är dina föräldrar dumma mot dig.
Oavsett på vilket sätt.
Så ta kontakt med någon som kan hjälpa dig.
T.ex socialen, familjerätten där.
Det är OKEJ att be om hjälp.
Det är OKEJ att öppna sig.
Glöm inte det!
Du ÄR bra på ditt egna vis!
Oavsett vad folk säger!
Var bara dig själv!
Var stolt!
Och älska dig själv!
Var uppmärksam på det dina föräldrar gör för dig.
Döremot, är dina föräldrar dumma mot dig.
Oavsett på vilket sätt.
Så ta kontakt med någon som kan hjälpa dig.
T.ex socialen, familjerätten där.
Det är OKEJ att be om hjälp.
Det är OKEJ att öppna sig.
Glöm inte det!
Du ÄR bra på ditt egna vis!
Oavsett vad folk säger!
Var bara dig själv!
Var stolt!
Och älska dig själv!
Min pappa & min mamma
Min pappa.
Mitt allt.
Min förebild.
Gud vad jag älskade honom som liten.
Ville aldrig tro något ont om honom.
Som liten ville jag bara ha pappas uppmärksamhet och inget annat.
När jag skulle duscha/bada, så var det pappa som skulle hjälpa mig.
Skulle jag nattas, då var det pappa som skulle stoppa om mig.
Vad det är gällde så var det pappa som skulle göra det.
Han skulle vara med mig hela tiden om jag fick bestämma.
Så länge pappa stod sidan om mig så skulle inget kunna skada mig.
Trodde jag.
Pappa och mamma skiljdes, och pappa såg mig knappt något mer.
Han hade inte tid.
Han knullade runt och söp som en jubel idiot, vilket jag antar att han alltid gjort fast jag vart blind.
Ville inte se att min pappa var en missbrukare.
Att han gång på gång svek mig.
Och mamma skaffade en ny man.
Pappa sa ju alltid att jag var hans prinsessa och hans allt.
Han älskade mig mest på jorden.
Inte kunde väl han mena något illa med det han sa?
Vi blev ovänner över att han valde en kvinna framför mig och mina syskon, rätt logiskt att man blir ovänner då, don't you think?
Vi slutade prata.
Allt var skit jobbigt.
Jag hatade mammas nya kille, han var en jävla äckelgubbe.
Kallade mig en massa.
Mamma stod bara och såg på.
Jävla kärring.
Hatar henne!
Pappa skaffade en ny kvinna och gifte sig, allt inom loppet av ett år.
Jag gav upp för känslorna, och återvände till beroendet av att bli bekräftad utav honom.
Jag hatade hans fru, vem fan tror hon att hon är som stjäl min pappa?!
Och hon hade en son, ful jävel var han.
Skit jobbig också!
4 år yngre än mig.
Pappa och hans nya bjöd mig och mina vänner på fest.
En massa alkohol och cigaretter.
Jag började avguda henne.
Fick sprit och cigg av henne.
Sånt jag inte fick av mamma.
Men vem fan bryr sig?
Jag är ung och lever livet!
Men så en dag tror jag att jag kom till insikt.
Pappa var inte den jag trodde.
Han var inte snäll.
Han var elak.
Han var inte som jag minns honom.
Han slutade att bekräfta mig.
Som om jag inte fanns något mer?!
Vafan?!
Jag var inte populär i skolan, umgicks inte med klasskompisarna.
Hade nästan inga betyg alls.
Sket i skolan och brydde mig inte ett dugg.
Levde mitt liv.
Började efterlikna pappa.
Usch!
Jag vill bli bekräftad!
Snälla?!
9 februari 2007, det året jag skulle bli 14.
Inte längesedan allt var bra.
På sin höjd 2 månader sen.
Jag tömde en av mammas tablettburkar i fickan och gick ut.
Gick till gasverker.
Fritidsgården i Trelleborg.
Om ingen hör eller ser mig så ska jag fan få dom att se mig!
Gick in på toaletten och ställde mig framför speglen.
- Gör det då din fegis, du tog väl inte tabletterna med dig för skojs skuill?!
- Ingen kommer sakna dig.
- Ingen ger dig bekräftelse.
Alla rösterna i huvudet på mig blev för mycket.
En efter en tog jag tabeletterna.
Satte mig på toalettstolen och väntade.
Trodde det skulle gå fort.
Efter en kvart gick jag ut.
- Josse? Vart ska du?
Karina, hon jobbade på fritidsgården, kallade på mig.
Jag hörde inte henne, eller så ville jag inte höra?
Jag stannade utanför grindarna och såg mig om.
Ögonen sved och jag mådde illa.
- Varför ignorerade du mig? frågade Karina mig.
- Hörde inte att du ropade på mig. sa jag
Pratade lite.
Jag föll ihop.
Som en sten föll jag till marken.
Karina kallade ut Micke.
Han hade praktik på gasverkat tror jag?!
Dom bar in mig och la mig bakom disken, bakom cafeét.
Jag låg nästan medvetslös och hyperventilerade.
Dom ringde ambulansen och min mamma.
Mamma som är undersköterska.
Hon som inte brydde sig om mig, kändes det som.
Hatade henne, äcklades av tanken på att hon skulle komma dit.
Jag ville ha pappa hos mig.
Inte mamma!
När mamma kom dit började jag gråta.
Jag älskar mig mamma.
Tänk att hon kom!
Åh vad glad jag blev!
Jag skulle leva, leva för henne!
Hon älskar mig!
Hon grät så hon var svullen i hela ansiktet.
- Mamma förlåt mig! Förlåt! snyftade jag.
Mamma fortsatte att gråta.
Ambulansen kom.
Jag fick åka med.
Och dom försökte få mig att berätta vad som hänt.
Långt om länge berättade jag vad jag gjort.
Men kunde dock inte svara på vad för sorts tabletter.
Mamma berättade att det var hennes *, kommer inte ihåg namnet på dom.
Väl inne på sjukhuset försökte jag skrika efter pappa.
Mamma fick inte gå ifrån rummet för den jävla sköterskan!
Fatta hon inte att min mamma som älskade mig ville att jag skulle få min vilja igenom och att min pappa skulle komma?! Kärring jävel!
Äckel kärringen mumla något och gav mig sedan något sött att dricka.
Gick nog inte mer än 2 sekunder innan jag började kräka.
Jaså, kräk medel?! Hatar att spy!
Mitt i pausen av kräkningarna fick mamma gå och ringa.
Hon kom tillbaka och sa att pappa var på väg.
Min mamma, min hjälte.
Hur mycket hon än hatade pappa så ringde hon honom för min skull?!
Bara för att jag skulle bli lycklig?!
Världens bästa mamma.
Varför såg jag inte det förrut?
Att mamma alltid ville mitt bästa?
Sköterskan kom tillbaka med en flaska svart "sand".
Kol.
Hon blandade ut det med vatten och bad mig dricka det.
Jag vägrade.
- Bra, då får du det genom en slang genom näsan. Sa hon kallt
Jag drack det.
Det var svårt att svälja.
Smakade sand.
Efter jag svalt alltihop började jag kräka igen.
Vafan?!
Jag skulle ju för helvete inte spy för kolet?!
Jävla skit.
Var fan är pappa då?
Skulle han svika sin dotter kvällen då hon kunde dött?
Jävla cp!
Sköterskan blandade en flaska kol till.
Hon sa jag var tvungen att kola magen.
Utav de 30 tabletterna jag tagit hade 28 st upplösts i magen och för att hindra dom från att gå ut i blodet var det viktigt att kola magen.
Pappa kom.
Med sin fru.
Sin syster.
Sin man.
Faste och hennes man var så fulla så dom knappt kunde stå.
Dom brast ut i tårar och talade om för mig hur mycket dom älskade mig.
Jag var ju stjärnan i Karlsson familjen.
Verkligen?
Jovisst...
Pappa var narkotika påverkad.
Det såg man.
Men jag brydde mig inte.
Var bara glad att se honom.
Pappas fru stod och pratade med mamma.
Pappa sätter sig vid mina fötter, lägger handen på mitt ben och skrattar.
Han skrattade mig rakt upp i ansiktet.
Fyfan för det jävla kräket!
Allt jag någonsin ville var att han skulle älska mig!
Han kände inget för mig.
Rövhål!
Efter dom gått så fick mamma och jag ett rum.
Jag somnade snabbt.
På morgonen var hon kvar.
Hon hade stannat hela natten med mig!
Exakt hela natten.
Min älskade mamma.
Vi pratade mycket och såg jätte mycket på film.
Doktorn kom in och frågade hur jag mådde.
Han förklarade att en pskolog skulle komma dagen efter och prata med mig.
Det jag gjort kallades självmordsförsök.
Daah?!
Som om jag inte visste det..
Idiot.
När jag skulle gå ut och välja ny film fick jag gå med en "rullator", kunde inte gå utan stöd.
Kroppen var för svag.
Mammas sambo, min syster och lillebror kom och hälsade på.
Dom hade nya kläder till både mig och mamma.
Samt schampoo och balsam.
Och tandborstar och tandkräm.
Mamma hade struntat i allt sånt igår när Karina ringde och sa att ambulans var på väg.
Att jag troligtvis tagot något.
Mamma hade ju förstått att det var allvarligt.
Att jag skulle behöva stanna på sjukhuset.
Men hon kom till mig.
Till gasverket direkt istället.
Hon älskade mig mer än jag någonsin kunde tro!
Och jag var så hemsk mot henne?
Fyfan för dig Josefine!
Fittjävel!
Såg du verkligen inte all kärlek din mamma utstrålar till dig?
För helvete!
Och mammas nya kom ju till sjukhuset med.
Han brydde sig.
Han frågade hur jag mådde.
Vad dom sagt.
Hur länge jag skulle vara tvungen att stanna.
Hur mycket det än tog emot så erkände han att han varit så orolig!
Han har svårt att prata om känslor och sånt där.
Men han brydde sig om mig!
När dom åkt igen så var det bara mamma och jag.
Mamma gick in i duschen.
Sedan tappade hon upp ett badvatten åt mig.
Njöt en stund där i innan jag ropade på mamma om hjälp.
Hjälp att komma upp.
Kunde knappt göra något.
Men jag njöt.
Fick vara nära min mamma.
Tror aldrig jag bad henne om ursäkt för att jag betett mig illa mot henne och hennes sambo förr.
Men jag lovade mig själv att aldrig vara det igen.
Dagen efter kom psykologen och pratade mig mig.
Jag förklade för honom att jag inte ville dö.
Att allt hade blivit för mycket.
Kärlek.
Hat.
Ilska.
Rädsla.
Ovishet.
Alla känslor på en gång.
Att det var någon i mitt huvud som talade om för mig att ta tabletterna.
Dagen efter vi kom hem så beslutade mamma och jag att gå ner på gasverket.
Vi köpte med blommor till Karina och Micke.
Vi tackade för all hjälp och hade det inte varit för dom så hade jag varit död.
Vi pratade en stund innan mamma och jag gick hem.
Göran, mammas kille, var lycklig att jag kommit hem.
Han sa aldrig något ont till mig igen, förutom när vi skojar.
Hela sommaren gick jag och pratade med en psykolog.
Hon var i 20 års ålder.
Jag trivdes med henne.
Hon hjälpt mig med mina pusselbitar.
Mamma och jag kom varandra närmare än någonsin.
Är fortfarande det idag.
Pappa och hans fru fick 3 gemensamma barn.
Alla tre är på något sätt skadade då pappas fru drack och rökte på under graviditeterna.
Samt att dom både fått alkohol på flaska och när dom kunnat, dricka ur glas/burkar.
Jag och min äldsta stora syster ringde jämnt till socialen och pratade med dom.
Barnen behöver komma till en familj som kan ge kärlek, tryggheter och allt en normal familj ska ha!
Men inget hände.
Pappa slog till och med på barnen med fjärrkontroll när han ansåg att det var okej.
Så fort dom inte lyssnade.
Idag är barnen snart 3 år, 4 år och 5 år gammla.
Pappa kom på ett familjehem med familjen.
Efter ett självmordsförsök.
Och en massa droger och kriminalitet.
Och där förstor väl socialen att barnen inte mår bra.
Dom tog barnen ifrån dom.
Jag jublade när mamma berättade det för mig.
Eftersom jag inte pratat med pappa sedan i januari i år.
Sa upp kontakten med honom för Jack och Tonys skull.
Måste leva för MIN familj och låta bli allt negativt med pappa.
Och igår berättade mamma att pappa gjort det igen.
Försökt ta livet av sig.
Och att han nu ska skilja sig från sin fru.
Han ska tydligen vara aggressiv mot henne.
Och om hon ska ha en chans att få tillbaka barnen så måste dom skiljas.
Så det ska dom göra.
Men jag lovar.
Får hon tillbaka barnen så är jag den första att ringa och sätta stopp för det!
Hon valde min pappa framför sin egna son.!
Hon gav mina halvsyskon sprit redan när dom låg i magen!
Fortsatte ge dom i nappflaska, glas och direkt ur burk/flaska!
Vissa människor bör inte ha barn!
Mår dåligt av tanken på det!
Jag mår iallafall super bra idag!
Med världens finaste familj!
Min son mår super bra!
Min sambo mår super bra!
Och Jack kallar Göran morfar.
Jag & mamma är bästa vänner.
Jag älskar min mamma och skulle aldrig göra henne illa.
Hon är min idol.
Jag älskar henne.
På så sätt är jag tacksam för att jag tog tabletterna.
Jag kom min mamma närmare.
Jag slutade hata henne för något jag inte vet varför.
Började respektera henne och visa det.
Samt började älska henne och visa det!
Och Göran, han är den pappan jag aldrig fick.
Förlåt för allt jag utsatt er för, mamma och Göran.
Ni anar inte hur tacksam jag är för allt ni gjort för mig.
För mig och Jack också!
Tack för att ni är ni!
*Titta mig i ögonen och säg att det inte är sant.
Att allt bara är en mardröm.
Låt mig vakna upp och bara glömma.
Hur det kändes att kalla dig pappa.
Mamma, jag älskar dig!♥
Göran, jag älskar dig!♥
Jack, jag älskar dig!♥
Tony, jag älskar dig!♥
Tänk att 2 1/2 år efter detta blev jag mamma till Jack.
Han har verkligen förändrat min värld.
Han har gjort mig till en bättre människa!
Min fina älskade underbara prins!
Du är mitt allt! Ska alltid älska dig!
Ska alltid finnas för dig!
Ska alltid göra allt för dig!
♥
Nu vet ni lite om vad som har hänt i mitt liv.
Lång ifrån allt dock, men detta duger väl?
Förlåt att det blev så mycket.. Hehe..
Puss så länge!:*
Mitt allt.
Min förebild.
Gud vad jag älskade honom som liten.
Ville aldrig tro något ont om honom.
Som liten ville jag bara ha pappas uppmärksamhet och inget annat.
När jag skulle duscha/bada, så var det pappa som skulle hjälpa mig.
Skulle jag nattas, då var det pappa som skulle stoppa om mig.
Vad det är gällde så var det pappa som skulle göra det.
Han skulle vara med mig hela tiden om jag fick bestämma.
Så länge pappa stod sidan om mig så skulle inget kunna skada mig.
Trodde jag.
Pappa och mamma skiljdes, och pappa såg mig knappt något mer.
Han hade inte tid.
Han knullade runt och söp som en jubel idiot, vilket jag antar att han alltid gjort fast jag vart blind.
Ville inte se att min pappa var en missbrukare.
Att han gång på gång svek mig.
Och mamma skaffade en ny man.
Pappa sa ju alltid att jag var hans prinsessa och hans allt.
Han älskade mig mest på jorden.
Inte kunde väl han mena något illa med det han sa?
Vi blev ovänner över att han valde en kvinna framför mig och mina syskon, rätt logiskt att man blir ovänner då, don't you think?
Vi slutade prata.
Allt var skit jobbigt.
Jag hatade mammas nya kille, han var en jävla äckelgubbe.
Kallade mig en massa.
Mamma stod bara och såg på.
Jävla kärring.
Hatar henne!
Pappa skaffade en ny kvinna och gifte sig, allt inom loppet av ett år.
Jag gav upp för känslorna, och återvände till beroendet av att bli bekräftad utav honom.
Jag hatade hans fru, vem fan tror hon att hon är som stjäl min pappa?!
Och hon hade en son, ful jävel var han.
Skit jobbig också!
4 år yngre än mig.
Pappa och hans nya bjöd mig och mina vänner på fest.
En massa alkohol och cigaretter.
Jag började avguda henne.
Fick sprit och cigg av henne.
Sånt jag inte fick av mamma.
Men vem fan bryr sig?
Jag är ung och lever livet!
Men så en dag tror jag att jag kom till insikt.
Pappa var inte den jag trodde.
Han var inte snäll.
Han var elak.
Han var inte som jag minns honom.
Han slutade att bekräfta mig.
Som om jag inte fanns något mer?!
Vafan?!
Jag var inte populär i skolan, umgicks inte med klasskompisarna.
Hade nästan inga betyg alls.
Sket i skolan och brydde mig inte ett dugg.
Levde mitt liv.
Började efterlikna pappa.
Usch!
Jag vill bli bekräftad!
Snälla?!
9 februari 2007, det året jag skulle bli 14.
Inte längesedan allt var bra.
På sin höjd 2 månader sen.
Jag tömde en av mammas tablettburkar i fickan och gick ut.
Gick till gasverker.
Fritidsgården i Trelleborg.
Om ingen hör eller ser mig så ska jag fan få dom att se mig!
Gick in på toaletten och ställde mig framför speglen.
- Gör det då din fegis, du tog väl inte tabletterna med dig för skojs skuill?!
- Ingen kommer sakna dig.
- Ingen ger dig bekräftelse.
Alla rösterna i huvudet på mig blev för mycket.
En efter en tog jag tabeletterna.
Satte mig på toalettstolen och väntade.
Trodde det skulle gå fort.
Efter en kvart gick jag ut.
- Josse? Vart ska du?
Karina, hon jobbade på fritidsgården, kallade på mig.
Jag hörde inte henne, eller så ville jag inte höra?
Jag stannade utanför grindarna och såg mig om.
Ögonen sved och jag mådde illa.
- Varför ignorerade du mig? frågade Karina mig.
- Hörde inte att du ropade på mig. sa jag
Pratade lite.
Jag föll ihop.
Som en sten föll jag till marken.
Karina kallade ut Micke.
Han hade praktik på gasverkat tror jag?!
Dom bar in mig och la mig bakom disken, bakom cafeét.
Jag låg nästan medvetslös och hyperventilerade.
Dom ringde ambulansen och min mamma.
Mamma som är undersköterska.
Hon som inte brydde sig om mig, kändes det som.
Hatade henne, äcklades av tanken på att hon skulle komma dit.
Jag ville ha pappa hos mig.
Inte mamma!
När mamma kom dit började jag gråta.
Jag älskar mig mamma.
Tänk att hon kom!
Åh vad glad jag blev!
Jag skulle leva, leva för henne!
Hon älskar mig!
Hon grät så hon var svullen i hela ansiktet.
- Mamma förlåt mig! Förlåt! snyftade jag.
Mamma fortsatte att gråta.
Ambulansen kom.
Jag fick åka med.
Och dom försökte få mig att berätta vad som hänt.
Långt om länge berättade jag vad jag gjort.
Men kunde dock inte svara på vad för sorts tabletter.
Mamma berättade att det var hennes *, kommer inte ihåg namnet på dom.
Väl inne på sjukhuset försökte jag skrika efter pappa.
Mamma fick inte gå ifrån rummet för den jävla sköterskan!
Fatta hon inte att min mamma som älskade mig ville att jag skulle få min vilja igenom och att min pappa skulle komma?! Kärring jävel!
Äckel kärringen mumla något och gav mig sedan något sött att dricka.
Gick nog inte mer än 2 sekunder innan jag började kräka.
Jaså, kräk medel?! Hatar att spy!
Mitt i pausen av kräkningarna fick mamma gå och ringa.
Hon kom tillbaka och sa att pappa var på väg.
Min mamma, min hjälte.
Hur mycket hon än hatade pappa så ringde hon honom för min skull?!
Bara för att jag skulle bli lycklig?!
Världens bästa mamma.
Varför såg jag inte det förrut?
Att mamma alltid ville mitt bästa?
Sköterskan kom tillbaka med en flaska svart "sand".
Kol.
Hon blandade ut det med vatten och bad mig dricka det.
Jag vägrade.
- Bra, då får du det genom en slang genom näsan. Sa hon kallt
Jag drack det.
Det var svårt att svälja.
Smakade sand.
Efter jag svalt alltihop började jag kräka igen.
Vafan?!
Jag skulle ju för helvete inte spy för kolet?!
Jävla skit.
Var fan är pappa då?
Skulle han svika sin dotter kvällen då hon kunde dött?
Jävla cp!
Sköterskan blandade en flaska kol till.
Hon sa jag var tvungen att kola magen.
Utav de 30 tabletterna jag tagit hade 28 st upplösts i magen och för att hindra dom från att gå ut i blodet var det viktigt att kola magen.
Pappa kom.
Med sin fru.
Sin syster.
Sin man.
Faste och hennes man var så fulla så dom knappt kunde stå.
Dom brast ut i tårar och talade om för mig hur mycket dom älskade mig.
Jag var ju stjärnan i Karlsson familjen.
Verkligen?
Jovisst...
Pappa var narkotika påverkad.
Det såg man.
Men jag brydde mig inte.
Var bara glad att se honom.
Pappas fru stod och pratade med mamma.
Pappa sätter sig vid mina fötter, lägger handen på mitt ben och skrattar.
Han skrattade mig rakt upp i ansiktet.
Fyfan för det jävla kräket!
Allt jag någonsin ville var att han skulle älska mig!
Han kände inget för mig.
Rövhål!
Efter dom gått så fick mamma och jag ett rum.
Jag somnade snabbt.
På morgonen var hon kvar.
Hon hade stannat hela natten med mig!
Exakt hela natten.
Min älskade mamma.
Vi pratade mycket och såg jätte mycket på film.
Doktorn kom in och frågade hur jag mådde.
Han förklarade att en pskolog skulle komma dagen efter och prata med mig.
Det jag gjort kallades självmordsförsök.
Daah?!
Som om jag inte visste det..
Idiot.
När jag skulle gå ut och välja ny film fick jag gå med en "rullator", kunde inte gå utan stöd.
Kroppen var för svag.
Mammas sambo, min syster och lillebror kom och hälsade på.
Dom hade nya kläder till både mig och mamma.
Samt schampoo och balsam.
Och tandborstar och tandkräm.
Mamma hade struntat i allt sånt igår när Karina ringde och sa att ambulans var på väg.
Att jag troligtvis tagot något.
Mamma hade ju förstått att det var allvarligt.
Att jag skulle behöva stanna på sjukhuset.
Men hon kom till mig.
Till gasverket direkt istället.
Hon älskade mig mer än jag någonsin kunde tro!
Och jag var så hemsk mot henne?
Fyfan för dig Josefine!
Fittjävel!
Såg du verkligen inte all kärlek din mamma utstrålar till dig?
För helvete!
Och mammas nya kom ju till sjukhuset med.
Han brydde sig.
Han frågade hur jag mådde.
Vad dom sagt.
Hur länge jag skulle vara tvungen att stanna.
Hur mycket det än tog emot så erkände han att han varit så orolig!
Han har svårt att prata om känslor och sånt där.
Men han brydde sig om mig!
När dom åkt igen så var det bara mamma och jag.
Mamma gick in i duschen.
Sedan tappade hon upp ett badvatten åt mig.
Njöt en stund där i innan jag ropade på mamma om hjälp.
Hjälp att komma upp.
Kunde knappt göra något.
Men jag njöt.
Fick vara nära min mamma.
Tror aldrig jag bad henne om ursäkt för att jag betett mig illa mot henne och hennes sambo förr.
Men jag lovade mig själv att aldrig vara det igen.
Dagen efter kom psykologen och pratade mig mig.
Jag förklade för honom att jag inte ville dö.
Att allt hade blivit för mycket.
Kärlek.
Hat.
Ilska.
Rädsla.
Ovishet.
Alla känslor på en gång.
Att det var någon i mitt huvud som talade om för mig att ta tabletterna.
Dagen efter vi kom hem så beslutade mamma och jag att gå ner på gasverket.
Vi köpte med blommor till Karina och Micke.
Vi tackade för all hjälp och hade det inte varit för dom så hade jag varit död.
Vi pratade en stund innan mamma och jag gick hem.
Göran, mammas kille, var lycklig att jag kommit hem.
Han sa aldrig något ont till mig igen, förutom när vi skojar.
Hela sommaren gick jag och pratade med en psykolog.
Hon var i 20 års ålder.
Jag trivdes med henne.
Hon hjälpt mig med mina pusselbitar.
Mamma och jag kom varandra närmare än någonsin.
Är fortfarande det idag.
Pappa och hans fru fick 3 gemensamma barn.
Alla tre är på något sätt skadade då pappas fru drack och rökte på under graviditeterna.
Samt att dom både fått alkohol på flaska och när dom kunnat, dricka ur glas/burkar.
Jag och min äldsta stora syster ringde jämnt till socialen och pratade med dom.
Barnen behöver komma till en familj som kan ge kärlek, tryggheter och allt en normal familj ska ha!
Men inget hände.
Pappa slog till och med på barnen med fjärrkontroll när han ansåg att det var okej.
Så fort dom inte lyssnade.
Idag är barnen snart 3 år, 4 år och 5 år gammla.
Pappa kom på ett familjehem med familjen.
Efter ett självmordsförsök.
Och en massa droger och kriminalitet.
Och där förstor väl socialen att barnen inte mår bra.
Dom tog barnen ifrån dom.
Jag jublade när mamma berättade det för mig.
Eftersom jag inte pratat med pappa sedan i januari i år.
Sa upp kontakten med honom för Jack och Tonys skull.
Måste leva för MIN familj och låta bli allt negativt med pappa.
Och igår berättade mamma att pappa gjort det igen.
Försökt ta livet av sig.
Och att han nu ska skilja sig från sin fru.
Han ska tydligen vara aggressiv mot henne.
Och om hon ska ha en chans att få tillbaka barnen så måste dom skiljas.
Så det ska dom göra.
Men jag lovar.
Får hon tillbaka barnen så är jag den första att ringa och sätta stopp för det!
Hon valde min pappa framför sin egna son.!
Hon gav mina halvsyskon sprit redan när dom låg i magen!
Fortsatte ge dom i nappflaska, glas och direkt ur burk/flaska!
Vissa människor bör inte ha barn!
Mår dåligt av tanken på det!
Jag mår iallafall super bra idag!
Med världens finaste familj!
Min son mår super bra!
Min sambo mår super bra!
Och Jack kallar Göran morfar.
Jag & mamma är bästa vänner.
Jag älskar min mamma och skulle aldrig göra henne illa.
Hon är min idol.
Jag älskar henne.
På så sätt är jag tacksam för att jag tog tabletterna.
Jag kom min mamma närmare.
Jag slutade hata henne för något jag inte vet varför.
Började respektera henne och visa det.
Samt började älska henne och visa det!
Och Göran, han är den pappan jag aldrig fick.
Förlåt för allt jag utsatt er för, mamma och Göran.
Ni anar inte hur tacksam jag är för allt ni gjort för mig.
För mig och Jack också!
Tack för att ni är ni!
*Titta mig i ögonen och säg att det inte är sant.
Att allt bara är en mardröm.
Låt mig vakna upp och bara glömma.
Hur det kändes att kalla dig pappa.
Mamma, jag älskar dig!♥
Göran, jag älskar dig!♥
Jack, jag älskar dig!♥
Tony, jag älskar dig!♥
Tänk att 2 1/2 år efter detta blev jag mamma till Jack.
Han har verkligen förändrat min värld.
Han har gjort mig till en bättre människa!
Min fina älskade underbara prins!
Du är mitt allt! Ska alltid älska dig!
Ska alltid finnas för dig!
Ska alltid göra allt för dig!
♥
Nu vet ni lite om vad som har hänt i mitt liv.
Lång ifrån allt dock, men detta duger väl?
Förlåt att det blev så mycket.. Hehe..
Puss så länge!:*
Pictures
Jack & Mormor, inte gammal på denna bilden! :)
Lille Buddah kvällen efter han fötts! :)
2 minuter gammal bebis, min älskling, Jackeman! :*
Min allra första tatuering!
Välkommen till min nya blogg!
Hejhej!
Tänkte börja med en kort presentation om mig själv.
Josefine heter jag, född 1993, så jag blir 19 år i november.
2009 blev jag gravid och var då 15, hade inte hunnit fylla 16 år ännu. Och jag bestämde mig för att behålla vilket är det bästa valet jag någonsin gjort. Jag födde min son en månad innan min 16 års dag. Och idag är min plutt 2 1/2 år, blir 3 år i okt. Och nej , jag lever inte med hans pappa. Varför jo för efter ett g-test visade det sig att hans pappa bara var ett one night stand. I know, creapy. Men så är det. Träffar han sin pappa? Han gjorde. Senast i januari tyvärr... Men det är hans far som förlorar på att inte finnas, inte jag! :)
Idag lever jag tillsammans med Jack som min son heter, och min sambo Tony i en by som heter Marieholm. Och vi trivs skit bra. Och varken jag eller Jack har aldrig varit så här lyckliga som vi är med Tony, ALDRIG. Vi förlovade oss på julafton -11. Och i år, 29/2 friade jag till honom. Jag beställde en tårta på skickatarta.se, en vanlig grön prinsesstårta, på tårtan valde jag att dekorera med texten ; VILL DU GIFTA DIG MED MIG? Och den tårtan fick jag levererad till skolan där han pluggar, Eslövs folkhögskola - fritidsledarutbildningen, klar om en månad ca. Och jag hade hjälp av hans klasskompis Tobias och hans fru Lisa, tur det, för tårtan levererades UTAN kortet jag beställde till! Tur Tobbe visste att det var jag som skickat den! ;)
Tony öppnade lådan i matsalen där HELA skolan befann sig, kan ni tänka er vilka reaktioner han fick när han öppnat och alla såg vad där var i lådan och vad det stod? ;) En massa aplåder och jubel. Han ringde mig, och jag satt på hög spänn hemma hela förmiddagen! :O Och han trodde först inte att jag mena allvar, men man hörde lyckan i rösten på honom, och han svarade; ja det är klart jag vill gifta mig med dig!! Så så gick det till med mitt frieri! :) Så vi planerar bröllop i sep-okt, lutar åt okt faktiskt. Och jag kunde inte längta mer än vad jag gör! :) Är den lyckligaste på denna jord!! Och den 25/5, alltså denna månaden, är det exakt ett år sen vi träffades. Tiden går alldeles för fort, men har man kul så går tiden fort ju! :)
Vad gör vi om dagarna? Jo Jack ä oftast på dagis mån, tors, och fre 9-14, eftersom jag är arbetslös, har inget fast schema ännu, men är ju tim anställd i Eslövs kommun inom hemtjänst, så det blir ju mycket mer, men när jag jobbar kvällar så är ju Jack hemma om det inte är en mån/tors eller fre, för då är han så klart på dagis och använder sina timmar, men är det en tis eller ons så är han hemma, och medan jag jobbar så får Tony och Jack kvalitets tid. Ganska bra tycker jag. Jack älskar Tony. Han säger det jätte ofta, och Tony är den som får mest pussar och kramar av Jack faktiskt. Hahahah. Och Tony går i skolan, sista året på fritidsledar utbildningen, och han jobbar varannan lördag, ibland mycket mer... Och den 1/6 har han fast anställning på Anne lunds fristidsgård i Kävlinge, så vi söker ju bostad där, för att spara pengar. Och Tony är ju uppväxt där så.. Det blir säkert kanoners! :)
Jag tror det var det mesta om oss, iallafall i stort sett. Har ni frågor eller saker ni vill att jag tar upp i bloggen och inte vill skriva det i en kommentar så får ni gärna maila till mig på ; [email protected] (ja, jag byter ju efternamn när vi gift oss, så ;) )
Puss så länge! :*
Detta är mina pojkar, som gör livet till perfektion, som ger livet en mening!
Detta är jag.
Tårtan Tony fick levererad till sig på skolan.
